På väg hem från skolan frågade pappan sin dotter: ”Så vad har du lärt dig i skolan idag?”
Den lilla flickan kunde knappt bärga sig för att berätta: ”Vi har lärt oss att pojkar och flickor är olika!”
Pappan slängde ett öga i backspegeln, men kunde bara se sin dotters hår.
”Fröken sa att pojkar har en grej som inte tjejer har”, fortsatte dottern.
”Jo, det stämmer” svarade pappan nervöst. Han kunde inte riktigt komma på något annat att säga så det blev en kort tystnad i bilen tills dottern tog till orda igen.
”Det är så som pojkar förstår att de är just pojkar. De kan se grejen hänga och dingla och så vet dom: Åh! Jag är en pojke!”
Pappan, som helst av allt skulle befunnit sig varsomhelst annanstans på jorden än i bilen med sin dotter med just den här konversationen, försökte mentalt räkna ut hur lång tid det skulle ta innan de var hemma. Det kändes som en evighet.
Dottern fortsatte: ”Visste du att pojkar sväller när de ser flickor?”
Med svettiga handflator svarade pappan: ”Jo, eh, nåja…”.
Han försökte desperat hitta på ett annat samtalsämne, men lyckades inte.
Då frågade dottern: ”Varför gillar flickorna att pojkarna har den där grejen?”
Pappan hade ingen aning om vad han skulle svara, när allt kommer omkring har de flesta män ställt precis samma fråga till sig själva utan att hitta på ett riktigt bra svar.
Men dottern väntade inte på pappans svar eftersom hon hade ett eget: ”Det är nog för att den skakar när han rör på sig och när flickorna ser det så vet hon att det är en pojke och gillar honom.”
Hon tog en paus, funderade och sa: ”Sedan ser pojken tjejen och sväller upp. Och sedan gifter de sig och till slut blir det middag.”
Den sista biten gjorde pappan rätt förvirrad, men han tänkte att överlag så hade hon faktiskt rätt.
När de tillslut kom hem tog dottern tag i sin ryggsäck och sa: ”Jag ritade en bild av vad vi lärt oss i skolan i dag. Vill du se?”
Pappan var inte alls säker på att han ville se en sådan bild, men nyfikenheten tog överhanden. När hon tog fram teckningen var pappa tvungen att sätta sig ner en minut.
Teckningen som var ritad med krita föreställde en kalkonhane. Hans röda skinnflärp hängde majestätiskt över näbben (så som kalkonhonan finner så oemotståndligt…). Den var enorm och fjädrar var stolt uppburrade!
Pappans skratt gjorde först dottern arg en minut, men när han berättade hur mycket han älskade bilden så slutade hon snabbt att vara arg. Och pappan kommer aldrig att glömma teckningen av kalkonen!
Tryck gärna på dela-knappen om även du skrattade åt det här missförståndet!