Jag hittade den här fräckisen på nätet i går. Den är skriven i jag-form, vilket nog ändå är lite ovanligt för fiktiva historier, men jag tyckte faktiskt att det gjorde den ännu bättre!
Nåväl – jag sitter på bussen i godan ro när någon efter en liten stund klappar mig på axeln.
Jag vänder mig om och där sitter en dam i 90-årsåldern (det skulle visa sig att hon var 91). Tanten ler, räcker fram sin hand och säger glatt:
– Hej där, grabben! Vill du ha några nötter?
De såg fina och färska ut, så jag tackade ja, plockade upp några nötter och började mumsa.
En liten stund senare hände samma sak igen. Damen frågade om jag ville ha några nötter och jag accepterade gladeligen den trevliga tantens erbjudande.
”Har inga tänder”
Strax innan jag skulle gå av klappade damen, som satt tillsammans med ett gäng väninnor, mig på axelns igen.
– Vill du ha några nötter?
– Visst! Men jag måste bara fråga – varför äter ni dem inte själva?
– Vi har inga tänder, unge man, svarade damen.
”Så kan det ju bli på ålderns höst”, tänkte jag – men frågade:
– Men varför köper ni dem då?
Damen ler och svarar:
– För vi bara älskar chokladen runt dem!
Jag rusade av vid nästa stopp…
DELA om du fick dig ett skratt!