Det var då Direktör Gyllenram som hade åkt långt upp i Norrland för att komma bort från Stockholm och ta lite välbehövlig semester från all stress på hemmaplan. När han var framme vid stationen så var klockan två på natten.
Han ringde till taxibolaget som hade en skylt på anslagstavlan vid tåget. Efter en stund kom en lokal förmåga vid namn Pekka och hämtade upp honom på en snöskoter för att köra direktören till stugan som han hade hyrt.
– Nå, dä é bar nåre mil bort, säger föraren.
På väg mot fjällstugan tvärnitar Pekka plötsligt med skotern för att hälsa på en man som kom gåendes på en lite avlägsen stig.
– Nämen, Anders – du ä ut och gå ser jag? muttrar Pekka.
– Jajamän, svarar främlingen.
– Jaja… Hej på dä då, Anders.
Med det sagt så satte Pekka igång skotern igen och körde vidare. När de väl kommer fram till stugan så kliver norrlänningen av skotern, tittar mot direktören och säger närmast viskandes:
– Uschäkta stoppe, men dä va min bror Anders. Vi ha int setts på sju år – och då ä dä ju trevli att prata lite nä man träffes…
Norrlänningar är ju underbara! DELA gärna om du håller med!