Det är inte alltid så enkelt att tolka vad andra menar. Ibland låter ju saker och ting som självklarheter – även om sanningen kanske är en annan. Framför allt när det gäller barn, som ser verkligheten på ett lite annat sätt än oss vuxna.
Det är den här fiktiva, roliga historien ett klockrent exempel på! Jag fick mig ett gott skratt på slutet och kände att jag måste få dela fräckisen vidare till er. Delad glädje är ju dubbel glädje!
Lärarinnan Anna har naturkunskap med sin klass i årskurs 1. Just den här dagen pratar man om olika djur – och hon frågar sina elever:
– Vad är det som har 4 ben, är brunt och lever i skogen?
Elias svarar:
– Älgen?
– Rätt tänkt, men det kunde också vara ett rådjur, säger Anna och ställer nästa fråga:
– Vad är grönt och hoppar runt i gräset?
– Gräshoppa, svarar Klara.
– Rätt tänkt, men det kunde också vara en groda.
Då räcker Olle upp handen – och ber att få ställa en fråga till fröken.
– Visst! svarar hon glatt.
– Vad är det som är stort och hårt när Anna stoppar in det i munnen, men litet och mjukt när det tas ut?
Lärarinnan kliver rakt fram till Gustaf och ger honom en rejäl örfil. Då säger pojken:
– Rätt tänkt, men det kunde också vara ett tuggummi…
Snåla inte nu, DELA gärna om du skrattade!