Barn är underbara små varelser som ofta har olika skojigheter för sig. Många gånger förstår de mer än vi vuxna tror – och det är lätt att underskatta ungars smarthet. Men det kan vara ett stort misstag!
Jag minns från när jag själv var liten och mina föräldrar behövde prata om något jag inte fick höra. Då tog de alltid det på engelska – och jag tänkte alltid att det nu var dags för mig att snacka lika bra engelska som svenska.
Så blev det väl kanske inte, men det gäller att ha höga ambitioner redan i tidiga år.
Den här roliga, fiktiva historien handlar om en smart liten tjej vid namn Elin. Hon trodde sig ha kommit på ett genialt för att tjäna en extra slant – men det hela ledde snarare till något helt annat.
Det var då lilla Elin, 7 år, som var rastlös en dag. Hon tittade i en leksakstidning och hittade flera dockor som hon ville ha, men de var alla väldigt dyra.
Flickan kom på att hon behövde tjäna några extra slantar – men att jobba var hon ju alldeles för ung för. Så plötsligt kom hon på en idé.
Elin letade upp pappa som satt och jobbade inne på sitt kontor på övervåningen. Dottern smög sakta in.
– Pappa, sa hon. Jag känner till din hemlighet. Det är inte lönt att vi döljer det längre.
Nu fick pappan omgående rejäl panik. Han tog upp en 500-lapp från sin plånbok och gav den till henne med löftet att flickan inte skulle berätta för någon.
”Det här gick ju bra”, tänkte Elin och gick ner till mamma som stod i köket och hackade grönsaker till middagen.
– Mamma, sa flickan. Jag känner till din hemlighet. Det är inte lönt att vi döljer det längre.
Nu släppte mamman omgående kniven, drog till sig sin handväska, slet upp plånboken och gav 2 stycken 500-lappar till sin dotter. Givetvis med löftet att hon inte fick berätta för någon.
Nästa dag, hela 1 500 kronor rikare, tänkte flickan att hon skulle sätta in en sista stöt. Så hon såg hur brevbäraren kom cyklandes utanför tomten. Elin rusade ut och fram till brevbäraren.
– Herr brevbärare, sa flickan. Jag känner till din hemlighet. Det är inte lönt att vi döljer det längre.
Brevbäraren släppte allt han höll i händerna, föll ner på knä och kramade om flickan.
– Jag är så glad att du äntligen fått veta, min kära dotter!
Det blev lite kaosartat hemma hos familjen den här eftermiddagen…
Så kan det gå! Jag kunde i alla fall inte hålla mig från att skratta! Tryck nu på dela-knappen om även du tyckte att denna historien var lite rolig!
