Något av det absolut bästa som finns är att skratta – det är vi nog alla överens om. Ni vet den där känslan när det liksom bubblar i hela kroppen och man känner att det när som helst kan brisera.
Ofta hamnar man i sådana situationer när det är snudd på förbjudet att brista ut i skratt. Kanske för att det är lite press på en då. Den här roliga historien läste jag första gången när jag satt i väntrummet hos tandläkaren. Kanske inte rätt ställe att börja asgarva på, så jag fick verkligen anstränga mig för att hålla skrattet tillbaka!
Nåväl – här är historien!
Vi befinner oss på en lågstadieskola i södra Oslo. Lärarinnan Marit undervisar i samhällskunskap och pratar om vad det innebär att vara norsk. De diskuterar sedan olika nationaliteter, men till slut vill fröken kontrollera att eleverna förstått resonemanget.
– Så, alla som är norska här – räck upp en hand!
”Är inte norsk”
Händer flyger upp i luften likt fyrverkerier över hela klassrummet. Alla elever sitter stolt med en hand uppsträckt – utan lilla Anna, 7 år.
– Så Anna, varför räcker inte du upp handen? undrar Marit irriterat.
– För jag är inte norsk, svarar hon.
Lärarinnan blir lätt röd i ansiktet. ”Hur kan den förbannade ungen inte förstå?!”, tänker hon för sig själv.
– Så varför anser du att du inte är norsk?
– Min mamma är från Sverige och min pappa är från Sverige, så jag är svensk!
Marit blir nu rasande. Hon anser att den 7-åriga eleven är helt ute och cyklar.
– Jaha, men om din mamma var en idiot och din pappa var en idiot – vad hade du varit då? säger hon med en upprörd stämma.
Anna skiner upp:
– Då hade jag varit norsk!
Tryck gärna på dela-knappen om du skrattade, så passar du på att sprida lite glädje i dag!