Poliser förtjänar mer beröm för det arbete som de gör ute i samhället, tycker jag. De få gånger som jag varit kontakt med ordningsmakten under mitt liv så har jag alltid fått ett väldigt trevligt och proffsigt bemötande.
Vad de dagligen gör ute på gator och torg ska verkligen respekteras! Damen i den här fiktiva, roliga historien gjorde något som kanske inte är så moraliskt korrekt – men när jag kom till den här fräckisens slutkläm så kunde jag inte hålla mig för skratt. Det är ganska smart!
Därför kände jag att jag ville dela den här lilla berättelsen med er. Delad glädje är ju dubbel glädje, som man säger!
Det var den 91-åriga damen från Pajala som en dag ringde till den lokala polisen.
– Hej! Det här är Gun Larsson borta på Skogsgatan! Är det polisen?
– Hejsan! Ja, det är det! Vad gäller det?
– Jag ringer för att rapportera min granne, 91-årige Gunnar Eriksson! Jag misstänker att han gömmer stora mängder droger i sin enorma vedstack!
– Oj! Tack så hemskt mycket för samtalet, svarar polisen. Detta ska vi givetvis kolla upp!
Nästa dag kommer poliser med sirener på till Gunnar Erikssons hus och rusar med dragna vapen in på hans tomt. De genomsöker skjulet där all ved staplas – och genom att använda yxor öppnar de varje vedträ.
Men hur mycket de än letar och hugger, så finner de inga droger. Så efter några timmar lämnar polisen tomten.
I samma stund ringer det hemma hos Gunnar Eriksson.
– Ja, hallå? svarar han.
– Hej! Det är Gun Larsson här! Har polisen nyss varit hos dig?
– Ja, det stämmer!
– Har de huggit all din ved? undrar Gun.
– Ja, det har de faktiskt! svarar Gunnar förvånat.
Då säger tanten med viskande röst:
– Grattis på födelsedagen, käre vän!
Snåla inte nu, tryck på dela-knappen om du fick dig ett skratt!
